Vårvintern 1940
”Märtha” bärgas och tätas men alla hennes hytter på styrbord sida är totalförstörda.

April 1940
Fartyget förs till rederiets eget varv för reparationer. På grund av kriget i Europa och Norges inblandning så fanns inte material att återskapa de förstörda hytterna. Därför seglade hon under första halvan av 40-talet med bara babordshytter i bruk. ”Märtha” kunde nu föra färre passagerare men mera gods därför bytte hon plats med sitt systerfartyg, ”Rogaland” Rutten blev Sandnes-Bergen.

1942-43
I samband med den tyska ockupationen av Norge får ”Märtha” ett nytt namn ”Ryflyke-Norge” som målades i stora svarta bokstäver på hennes överbyggnad. Detta beroende på att Nazi-Tyskland utfärdat ett dekret att inga fartyg fick ha kungliga namn. (Norska kungen med familj befann sig i landsflykt under krigsåren).

26 Februari 1944
”Ryfylke-Norge” blir attackerad av en U-båt men tack vare kapten Christensens manövrar lyckas man undvika torpederna i sista stund.

23 Mars 1944
Under kriget användes ”Märtha” som ett slags ”spärrskepp” när hon inte gick i trafik och skyddade hamninlopp där den tyska flottan hade sina fartyg. En brittisk torpedbombare störtade under ett anfall och exploderade bara ett par meter från hennes babord sida. Hon fick skador under vattenlinjen och började ta in vatten för att senare sjunka i närheten av Lista. Under stor dramatik räddades sju travhästar ur det förliga lastrummet. Mirakulöst nog skadades eller dödades ingen.

9 April 1944
Det norska bärgningsbolaget, Norskt Bjergningskompani lyfte ”Märtha”och bogserade henne till Flekkefjord. Senare fördes hon till Stavanger men reparerades inte fören efter kriget.

1946-48
”Märtha” får åter titulera sig ”Kronprinsesse” och börjar trafikera ”hurtigrutten”, Sandnes/Stavanger – Oslo.

1949
Stavanger Ångfartygs As köpte tre stycken amerikanska V-16 marindieslar som byggds av General Motors i Cleveland 1944. En av dessa ersatte ”Märthas” gamla ångmaskineri. Samtidigt fick hon en helt ny inredning och de förstörda styrbordshytterna återuppbyggdes. Trots den omfattande renoveringen behöll hon sitt ursprungliga yttre med ångwinchar, dragrör och den raka skorstenen. Då hon var klar återvände hon till sin gamla postrutt mellan Oslo och Bergen. Där gick hon i trafik fram till 1956.